Archive for oktober, 2008

Houellebecqs Lovecraft-bok

oktober 31, 2008

Recension av H. P. Lovecraft – emot världen, emot livet av Michel Houellebecq (1991), originaltitel H. P. Lovecraft – contre le monde, contre la vie.

H. P. Lovecraft ligger i tiden nu, det kommer en massa nyutgåvor och han diskuteras på tidningarnas kultursidor. Det finns en krass förklaring till det – upphovsmannarätten till hans verk gick just ut, i.o.m. att han dog för 70 år sedan, något som uppmärksammades i den här artikeln i Svenskan. Jag blev sugen på att läsa om lite Lovecraft-böcker, men började med essän av Houellebecq som ganska nyligen har givits ut på svenska.
Den svenska utgåvan (Fischer & Co, inbunden) är något mer än hundra sidor lång, men har en luftig layout och går snabbt att läsa. Det är dels en biografi över Lovecraft, och dels en analys av hans författarskap.
Boken är välskriven, intressant och präglas av intellektuell skärpa och grundlighet. Jag skulle också vilja påstå att Houellebecq argumenterar på ett typiskt franskt sätt – min kanske fördomsfulla erfarenhet är att fransoser gillar att servera tillspetsade argument för att skapa diskussion, medan svenskar snarare föredrar ett mer luddigt ”å ena sidan, å andra sidan”.
En av Houellebecqs huvudteser i boken är att Lovecraft var en riktig praktrasist, och att hans rasism var av avgörande betydelse för hans litteratur – t.om. att den var hans viktigaste inspiration när han skapade cthulhu-myten. Efter att ha sett utdrag ur brev där han beskriver invandrare som ”flottiga chimpanser” eller rentav ”monstruösa och diffusa embryon till pithecanthropus och amöba” är det svårt för mig att säga att Lovecraft minsann inte var rasist. Men när min främsta källa till det är en bok som inte anstränger sig över hövan för att vara nyanserad så väntar jag gärna med att dra några slutsatser om hur pass central rasismen var för HPL.
Houellebecq är dock inte ute efter att döma Lovecraft, han var tydligen en ivrig Lovecraft-läsare i tonåren och man skulle nog kunna kalla skriften en hyllning till en av hans favoritförfattare. Han försvarar och förklarar också Lovecrafts val att koncentrera sig helt på att skapa och beskriva förvåning och fasa, och ignorera så gott som allting annat – inte ens huvudpersonerna är mer än skissartat tecknade i hans verk. Det skrivs förstås också en del om avsaknaden av sex i HPL:s böcker – för att återigen ta upp en av mina fördomar mot fransmän, så blir en av de första frågorna en författare eller filmregissör som inte skildrar sex får från franska journalister just varför han inte har med något sex!
På ett ställe i boken raljerar Houellebecq över andra romanförfattares tendens till att i motsats till Lovecraft vilja beskriva allt – sex, pengar, religion, teknologi, ideologi…
För mig personligen är den sortens romaner (som verkar bli alltmer vanliga nu för tiden) enormt tröttsamma. Men är det inte just sådana romaner som Houellebecq själv skriver? Mina intryck som till största delen baseras på recensioner i DN är att han skriver tjocka romaner som är extrema i sin motsats till Lovecrafts koncentration på ett enda ämne, även om han varkar ha en fäbless för att skriva om just sex, ett ämne som HPL kraftigt avfärdar som ämne för litteratur. Men det var förvisso efter den här essän, som han skrev innan han blev färdig med någon av sina romaner.

Slutsats: En intressant bok där läsningen flöt på bra. Men lita inte på allt i den.

Koreansk partyrökare: Circus med MC Mong

oktober 26, 2008

Låten Circus av MC Mong har varit en stor hit i Korea. MC Mong är en koreansk hiphopare (hiphop är rätt stort i Korea) men den här låten har kraftiga reggae-influenser.
Det är en nästan perfekt partylåt, studsig och dansvänlig.
Den kommer förmodligen inte att höras på våra dansgolv inom den närmaste framtiden, eftersom folk forfarande tycker att engelska är ett så häftigt språk. Låtar på andra språk har en mycket liten chans, men de kan arbeta sig in i väst långsamt.
Om man t.ex. ser på Hepsi Senin Mi? med Tarkan, så var den en stor hit i Turkiet när jag var där 1995 (då var den ett år gammal). 1996 var jag i Bulgarien, och hörde den flera gånger där. 1999 var jag i Slovakien, och då hade den vandrat dit och spelades på dansgolven. Ännu några år senare kunde man höra samma låt i Sverige, när Tarkan släppte sin första skiva i västeuropa!
Lyssna på det här, den kanske kommer på svensktoppen om femton år!

Undantagna skyltkombinationer

oktober 26, 2008

De bokstavskombinationer som pryder de svenska bilskyltarna kan tack och lov inte se ut hur som helst – vägverket har identifierat de trebokstavsord som kan vålla upprördhet hos trafikanter. Om man ser en skylt med bokstäverna BAJ eller TOA skulle man kunna bli upprörd, och eventuellt köra i diket. Om man själv skulle köra runt i en bil med texten FEG, FUL eller DUM skulle man kanske också bli på dåligt humör.
Hela listan över de undantagna kombinationerna finns att läsa på vägverkets hemsida (listan uppdaterades senast i september förra året).

Flera av orden tycker jag har förbjudits med rätta, men en hel del på listan framstår som märkligt.
T.ex. så har man förbjudit en del ord med politiska associationer: FNL, PLO, MUF, SSU, MAO, PKK och KDS, men KKK eller KGB är det helt okej att åka runt med.
Djur som man kan ha otrevliga associationer till ryker också: APA, GET, ORM, GAM, MUS och LUS slipper man se, däremot är GNU och ULV accepterat. (”jävla gnu” ger för övrigt 796 google-träffar.)
Man behöver inte riskera att ha en bil som det står HES eller FET på, däremot kan man bli utpekad som BOV, EMO eller EGO. Man får inte vara HAL, men gärna FAL.
Man har även sneglat på utländska språk: GAY är struket, medan det grövre FAG får vara kvar. ASS kan det också stå på skylten. Tyskans TOT (död) är struket, medan franskans CUL (arsle) får vara kvar.
Och hur tänkte man när man förbjöd OST och HUS, medan KEX och BOD fick slippa undan? Speciellt som man tog i med hårdhandskarna mot synbarligen oskyldiga bokstavskombinationer som JUO och HAO.
Värst förföljelse har man ägnat KUK. Man anar till och med en viss besatthet hos vägverket. Förutom KUK har även tagit till yxan mot CUC, CUK, GUC, GUK, KYK, KUC, KUG, XUK, RUK och RUG.
Det verkar inte finnas någon lista över förbjudna sifferkombinationer däremot. Vilddjurets tecken, 666, ser man rätt ofta.

Svenskan om te

oktober 25, 2008

Den bourgeoisie som läser svenskans inredningsbilaga kan idag glädja sig åt en artikel med tips om te och tillhörande pryttlar – den finns faktiskt också på nätet – Tid för te.
Det mesta som de hittat ser ganska fint ut, och totalt opraktiskt!
Tekulan i pagodform och bryggkoppen med insats är exempel på tebryggningsgrejer som inte låter tebladen veckla ut sig, och därmed inte ge sin rätta smak, och jag ler i mjugg åt ”kärleksteet” från ”Syster Lycklig” – men myspys-säsongen nalkas och sånt här te går hem i stugorna.
Ingen av tekannorna ser ut att brygga te ordentligt – den ”moderna” tekannan med påhittig form ser ut att vara ett helsike att rensa ut gamla blad ur, och japanska gjutjärnstekannor är väl inte tänkta att användas till att brygga te egentligen, snarare som dekorationer eller till att hålla sake varm.
Teet från Kusmi däremot dricker jag gärna om jag blir bjuden, även om det är lite väl parfymerat för min smak.

Palsternacks-yakisoba

oktober 24, 2008

Dagens middag, yakisoba på palsternacka och vitkål.
Det kanske blev lite spartanskt med bara två grönsaker, men gott. Dessutom hade jag en flaska Bernard, antagligen den godaste ölen som finns att få tag på i Sverige.

Te och vattenkvalitet

oktober 23, 2008

Jag har inte tänkt att det här ska bli en teblogg – det finns faktiskt redan en hel del andra intressanta bloggar om te därute, men te har varit ett av mina stora intressen på sistone, så det kommer att komma några inlägg om det.

Te har två ingredienser, teblad och vatten. Vattnet kan man oftast inte välja, utan man tar det man får. Som tur är har vi i Sverige ett av de bästa kranvattnen i världen – vi har förstås hög standard på vattenverken och ganska ren miljö, och dessutom råkar vi ha en berggrund som gör att vi får ett mjukt grundvatten. Enligt det mesta jag läst är mjukt vatten det bästa för te. Vattenhårdhet är väl något som de flesta känner till, om inte annat för att mängden tvättmedel som man ska slänga i tvättmaskinen beror på just vattenhårdheten. Det är ett mått på hur mycket minaraler (främst kalcium- och magnesiumjoner) som är löst i vattnet. Hårt vatten kan sätta sig som en beläggning på kittlar, vattenkokare och tekannor, göra att teet ser grumligt ut, men också påverka smaken av teet. Det te som lär påverkas mest av hårt vatten är grönt te, speciellt sådant som inte har en så kraftig smak.
Om man inte vet vad man har för vattenhårdhet kan man titta på sin kommuns hemsida, eller ringa till kommunen.
Om man bor i Stockholmstrakten är det stor chans att man som jag får sitt vatten från Norsborgs vattenverk, som syns på bilden ovan. Det är nämligen Nordens största vattenverk, som ger vatten till en miljon pers. Det invigdes av Oscar II 1904 och tar sitt vatten från Mälaren.
Själv tycker jag ett det är utmärkt vatten. Hårdhetsgraden är mellan 4 och 5 tyska hårdhetsgrader, vilket innebär ett mjukt vatten.
Om man bor i Skåne är det stor risk att man har hårt vatten i kranarna, vilket i och för sig kan ha fördelar, det lär vara det optimala vattnet för att brygga Zoégas Skånerost, men jag vet inte hur man ska göra med sitt te. Det bästa är nog att försöka jämföra med te bryggt på mjukt vatten, och om skillnaden blir stor kanske man ska dricka något annat te i stället? Det man kan göra åt sitt vatten (installera filter eller köpa flaskvatten) kostar antagligen en hel del pengar, så då kanske det skulle ge mer valuta för pengarna att köpa dyrare te för pengarna istället. Om man köper flaskvatten trots att det är rejält dyrt här i Sverige (i väldigt många andra länder brukar man ju kunna få en liter flaskvatten för nån krona) så är det inte säkert att det passar bättre för te (det kan vara hårt vatten, och om det är en plastflaska så har det mer eller mindre plastsmak.)

De gamla kineserna grubblade en hel del på vattenkvalitet, en del av deras råd är säkert goda, medan många känns svåra att förklara logiskt. Lu Yu, som levde mellan 733 – 804, vandrade runt i Kina i två år på en forskningsexpedition om te, och skrev sedan den första stora avhandlingen om te (茶經 – Chajing). Han säger att teet smakar bäst om det bryggs med samma vatten som teet bevattnats med. Det är förstås opraktiskt att förverkliga för oss (och inte alls bra för miljön), men en anledning till att han gillade det lokala teet bäst kanske var att det var färskast? (Whiskydrickare brukar för övrigt hävda att whisky skall spädas med samma vatten som whiskyn gjorts av, för att inte introducera andra smaker – vilket i och för sig är möjligt, men som med flera av de kinesiska te-tipsen för man förstås fundera över om det skulle hålla för ett blindtest.)
Lu yu tipsar också om att ta sitt tevatten från floder nere i dalen, där strömmen varken är för stark eller för svag, men att undvika vattnet längst ner i vattenfall. De råden låter ganska bra, stillastående vatten kan bli dåligt medan en för kraftig ström kan röra upp gyttja från botten.

Ett mer nutida kinesiskt trick för att påverka vattenkvaliteten är att att låta kol framställt av bambu ligga i tevattnet innan man använder det, eller doppa maifanstenar i teet. Maifan innehåller en massa olika mineral: kalk, järn, zink, selen, magnesium och koppar. I kinesisk medicin anses det vara hälsosamt. De två metoderna är dock överkurs för mig, jag nöjer mig med vanligt kranvatten, så länge jag inte har en naturlig källa bakom husknuten.

Bulldog-sås

oktober 19, 2008

Bulldog-sås måste alltid finnas i kylskåpet, tillsammans med Sriracha, ketchup och sojasås! Jag använde just upp det sista i min flaska med deras tonkatsu-sås till en portion rösti. Som tur var hade jag en oöppnad flaska med chuno-såsen hemma, som ses på bilden. Chuno är nog deras bästa produkt.
Alla deras såsvarianter är japanifierade varianter av Worcestershire-sås. Passar bra både till japanska rätter som yakisoba och okonomiyaki, och till diverse annat!

Intro

oktober 18, 2008

Här inleds min bloggarkarriär! Här ska jag babbla och bubbla om ditten och datten – om tekannor från Tokoname, filmer med Fu Sheng, Proudhons politik, reggae med Rico Rodriguez, böcker av Borges – allt som faller mig in.
Skriv gärna kommentarer, även om ni inte har något speciellt att säga! Det är möjligt att jag inte svarar på alla kommentarer, så jag vill passa på att tacka för eventuella kommentarer redan här! Varje kommentar är värdefull, eftersom den visar att det finns någon i den andra änden av internetkabeln!