Houellebecqs Lovecraft-bok

Recension av H. P. Lovecraft – emot världen, emot livet av Michel Houellebecq (1991), originaltitel H. P. Lovecraft – contre le monde, contre la vie.

H. P. Lovecraft ligger i tiden nu, det kommer en massa nyutgåvor och han diskuteras på tidningarnas kultursidor. Det finns en krass förklaring till det – upphovsmannarätten till hans verk gick just ut, i.o.m. att han dog för 70 år sedan, något som uppmärksammades i den här artikeln i Svenskan. Jag blev sugen på att läsa om lite Lovecraft-böcker, men började med essän av Houellebecq som ganska nyligen har givits ut på svenska.
Den svenska utgåvan (Fischer & Co, inbunden) är något mer än hundra sidor lång, men har en luftig layout och går snabbt att läsa. Det är dels en biografi över Lovecraft, och dels en analys av hans författarskap.
Boken är välskriven, intressant och präglas av intellektuell skärpa och grundlighet. Jag skulle också vilja påstå att Houellebecq argumenterar på ett typiskt franskt sätt – min kanske fördomsfulla erfarenhet är att fransoser gillar att servera tillspetsade argument för att skapa diskussion, medan svenskar snarare föredrar ett mer luddigt ”å ena sidan, å andra sidan”.
En av Houellebecqs huvudteser i boken är att Lovecraft var en riktig praktrasist, och att hans rasism var av avgörande betydelse för hans litteratur – t.om. att den var hans viktigaste inspiration när han skapade cthulhu-myten. Efter att ha sett utdrag ur brev där han beskriver invandrare som ”flottiga chimpanser” eller rentav ”monstruösa och diffusa embryon till pithecanthropus och amöba” är det svårt för mig att säga att Lovecraft minsann inte var rasist. Men när min främsta källa till det är en bok som inte anstränger sig över hövan för att vara nyanserad så väntar jag gärna med att dra några slutsatser om hur pass central rasismen var för HPL.
Houellebecq är dock inte ute efter att döma Lovecraft, han var tydligen en ivrig Lovecraft-läsare i tonåren och man skulle nog kunna kalla skriften en hyllning till en av hans favoritförfattare. Han försvarar och förklarar också Lovecrafts val att koncentrera sig helt på att skapa och beskriva förvåning och fasa, och ignorera så gott som allting annat – inte ens huvudpersonerna är mer än skissartat tecknade i hans verk. Det skrivs förstås också en del om avsaknaden av sex i HPL:s böcker – för att återigen ta upp en av mina fördomar mot fransmän, så blir en av de första frågorna en författare eller filmregissör som inte skildrar sex får från franska journalister just varför han inte har med något sex!
På ett ställe i boken raljerar Houellebecq över andra romanförfattares tendens till att i motsats till Lovecraft vilja beskriva allt – sex, pengar, religion, teknologi, ideologi…
För mig personligen är den sortens romaner (som verkar bli alltmer vanliga nu för tiden) enormt tröttsamma. Men är det inte just sådana romaner som Houellebecq själv skriver? Mina intryck som till största delen baseras på recensioner i DN är att han skriver tjocka romaner som är extrema i sin motsats till Lovecrafts koncentration på ett enda ämne, även om han varkar ha en fäbless för att skriva om just sex, ett ämne som HPL kraftigt avfärdar som ämne för litteratur. Men det var förvisso efter den här essän, som han skrev innan han blev färdig med någon av sina romaner.

Slutsats: En intressant bok där läsningen flöt på bra. Men lita inte på allt i den.

Annonser

Etiketter: , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: