Porslinsindustri

En gång i tiden hade vi en stor porslinsindustri i Sverige, som pumpade ut mängder av porslin i det svenska folkhemmet. Mycket av porslinet finns kvar – jag läste att 80% av de svenska hemmen har gammalt Rörstrandsporslin, och liknande siffror torde gälla för de andra porslinsfabrikerna, men den svenska porslinsindustrin är inte längre så livlig. Förmodligen beror det helt enkelt på att det finns billigt importerat porslin att köpa – kanske är det Ikeas fel?

Zebra-kopp från Gefle. (Bilden lånad från porslinet.nu.)

Zebra-kopp från Gefle. (Bilden lånad från porslinet.nu.)


Porslinsfabriken Gefle lades ner 1979.
Rörstrand köptes upp av finländska Iitala (som även äger flera andra finska och svenska porslins-, glas- och keramikmärken.) För några år sedan beslutade de sig för att flytta produktionen av Rörstrandsporslin till sydostasien för att höja lönsamheten.
Gustavsberg inger faktiskt en smula hopp – porslinsfabriken är nu i svensk ägo (enligt vad jag läst var det några gamla Gustavsbergsanställda som tog över den), och producerar keramik i Gustavsberg, i den gamla fabriken, till stor del för hand! Men det är förstås inte längre något folkhemsporslin på samma sätt – porslinet säljs nu främst på bourgeoisiebutiker som NK, och man får punga ut med uppemot sex hundralappar för en tekopp. Den numera småskaliga produktionen (20 anställda) förser även en del restauranger med porslin, samt en ivrig japansk exportmarknad.
Japansk bok om nordiska tekoppar och tefat. Omslaget pryds av en kopp från Gustavsbergs berömda servis Berså.

Japansk bok om nordiska tekoppar och tefat. Omslaget pryds av en kopp från Gustavsbergs berömda servis Berså.


Japansk bok om nordiska sockerskålar och gräddkannor.

Japansk bok om nordiska sockerskålar och gräddkannor.


Den betydligt storskaligare produktionen av toaletter och andra badrumsgrejer sker också i Gustavsberg, men den delen av företaget är numera tysk.
Höganäskrus.

Höganäskrus.


Den svenska keramikindustrin är också på dekis. Den stora keramikstaden i Sverige har alltid varit Höganäs, där man tillverkat de klassiska Höganäskrusen. Att det inte är så strålande affärer i krusindustrin nuförtiden är inte helt överraskande – hur ofta ställer man in ett krus med sillar i skafferiet eller traskar runt med ett krus brännvin i en svångrem om halsen nuförtiden? Höganäsbolaget såg varthän det barkade, och de är nu en stor multinationell tillverkare av metallpulver. De har hållit liv i krustillverkningen tills nu, och tillverkat krus i mycket liten skala för de hågade och som gåvor till anställda inom koncernen. Krustillverkningen har skett inom det lilla företaget ”Höganäs Saltglaserat” – på senare tid har Höganäs AB lagt ut driften av det företaget på entrepenad. Nyligen kunde man läsa att entrepenören inte lyckades gå med vinst, och lägger ner tillverkningen och sparkar de sammanlagt fyra anställda. Det verkar dock som att hoppet helt inte är helt ute – både Höganäsbolaget och kommunen ser ut att vilja ha kvar en del krustillverkning av historiska skäl.
Höganäs har också haft en hel del annan keramiktillverkning, de som antagligen är mest kända är ”Höganäs Keramik AB” som faktiskt har varit ganska framgångsrika på senare år, men också de är en del av Iitala-koncernen, och även där har man kommit fram till att lönsamheten blir bättre av en flytt till Asien – Indonesien i det här fallet, ugnen släcktes för bara någon månad sedan.
Den här utvecklingen finns inte bara i Sverige – England har en stolt tradition av porslinstillverkning, men de flesta gamla företagen har spridits för vinden. Anrika porslinstillverkare som Paragon och Royal Albert köptes upp av Royal Doulton – tillverkningen lades ner och bara märkena och dekorationskatalogerna fanns kvar i viss mån. För några år sedan köptes Royal Doulton upp av Wedgwood, en av få kvarvarande tillverkare. Den större delen av engelskt porslin av fina gamla märken sker nu i Thailand, Indonesien och Malaysia. Wedgwood har flyttat ut mycket produktion, men har kvar en fabrik i England där man åtminstone för något år sedan tillverkade allt porslin märkt Wedgwood, även om man verkar hålla på med neddragningar och flytta alltmer produktion utomlands.
Frågan är om det är lönsamt i det långa loppet – de som köper exempelvis Rörstrandsporslin är förmodligen ute efter autentiskt Svenskt porslin. Det är inte så överraskande att Rörstrandsporslin fortfarande inte är märkt med ”Made in Thailand”.

Om man ser österut, på Japan, ser det dock helt annorlunda ut för porslinsindustrin. I de gamla porslins- och keramikstäderna pågår tillverkningen för fullt (åtminstone har jag inte hört eller läst om några problem där.) I keramikstaden Tokoname produceras mängder av tekannor och annan keramik, i porslinsstaden Arita är flera porslinsfabriker i full gång, över hela Japan finns det olika traditionella keramik- och porslinsindustrier som synbarligen inte drabbats av någon kris, samt mängder av fristående hantverkare. Stora delar av det här porslinet och keramiken är dessutom handgjord, av skickliga hantverkare.
Vad är orsaken till att den japanska keramik- och porslinsindustrin är så levande? Jag skulle gissa att det har att göra med att japaner kanske har en mer utvecklad känsla för tingens estetik, och att även många som har haft det knapert har valt att skaffa sig vackra husgeråd snarare än det absolut billigaste. Det är en ren gissning, utan ordentligt underbyggda fakta.
Nu kommer en sak som är en gåta för mig: Vad är prisskillnaden mellan
1. Porslin av ett fint gammalt märke, tillverkad av lågavlönade indonesier, i till stor del automatiserade fabriker.
2. Porslin tillverkat vid exempelvis Gustavsberg av svenskar, till stor del för hand.
3. Porslin tillverkat i Japan, noggrant format och målat av skickliga hantverkare som gått i lära i flera år.
Svaret är: priset är i stort sett detsamma. Mycket märkligt!

Annonser

Etiketter: , , ,

2 svar to “Porslinsindustri”

  1. Frida Lönnqvist Says:

    Hej!

    Mycket intressant läsning! Jag ska precis skriva uppsats om porslinsindustrin och undrar om du har några tips om de källor /länkar du använt dig av?

    Tack på förhand!

    MVH Frida
    21393@live.hhs.se

  2. Kalle Says:

    Tack! Det här blogginlägget var inte så ambitiöst – jag letade inte efter källor när jag skrev. Men jag hade kollat upp lite om den svenska och brittiska porslinsindustrin kort innan jag skrev ihop det här, eftersom jag funderade på att köpa ett par tekoppar, och inte ville köpa svindyra ”traditionella engelska tekoppar” tillverkade i Malaysia.
    När jag skrev det här blogginlägget hade det just funnits en hel del artiklar i svenska tidningar om den svenska porslinsindustrin som höll på att flytta utomlands – de borde finnas kvar på nätet.
    Vad gälller engelsk porslinsindustri så googlade jag fram en del engelska tidningsartiklar om de gamla porslinsföretagen och porslinsbygderna (Staffordshire) där folk förlorade jobben när produktionen flyttade utomlands. Jag råkade faktiskt också googla fram en powerpoint-presentation från Wedgwood som antagligen inte var tänkt att vara offentlig, där det bland annat redogjordes för hur produktionen hade flyttats och skulle flyttas utomlands.
    Sen finns det en del porslinssamlarsajter, om t.ex. svenskt porslin eller Paragon-porslin, där det bl.a. står lite om de olika porslinsföretagens historia.
    Dessutom bläddrade jag lite i diverse ”coffeetable-böcker” om svenskt porslin, rörstrands, etc. som jag hittade på mitt lilla lokala bibliotek.
    Lycka till!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: