Archive for the ‘böcker’ Category

Bokreafynd 2009

februari 24, 2009

Egentligen hade jag bara tänkt köpa en bok, men det blev fem.

  • Med livet som insats – en tegelsten med många bilder om Majakovskij. (98:-)
  • Mumiens blod – en ny svensk seriepocket, som verkar vara ett hederligt äventyr i fransk seriestil – för 39 spänn kan man chansa.
  • Suetonius kejsarbiografier – ett fin bok i Wahlström och Widstrands serie med översättningar från latin (89:-). Den verkade rätt trevlig när jag bläddrade i den.
  • I det heliga Rysslands tjänst – nån sorts rysk science-fiction-deckare, som det skrivits en del om på kultursidorna på sistone. (49:-)
  • Nu ska vi sjunga – boken som jag kom för att köpa – klassisk sångbok med med barnsånger av Alice Tegnér och andra, och bilder av Elsa Beskow. (99:-) Den ser ut precis som de gamla upplagorna, men när jag kom hem upptäckte jag att den skiljer sig på en punkt – ”Familjen krokodil” av Mart Gergårdh är censurerad! ”I niggerland händer ibland” har ändrats till ”I Afrikaland…”, och några strofer senare har ”niggerdoktor Pillerman” förändrats till djungeldoktor! Jag kan i och för sig förstå att man censurerar den här sången – man kan knappast sjunga originalet med sina barn eller i skolan, men själv hade jag föredragit att få boken exakt som den var när den kom ut 1943.  Boken innehåller för övrigt en del annat som borde korrigeras. Exempelvis står herr Kantarell och hänger i Enebacken medan fru Kantarell tar hand om hundra kanterellbarn. Till nästa upplaga förväntar jag mig en vers där Herr Kantarell tar ut sin pappaledighet!

Houellebecqs Lovecraft-bok

oktober 31, 2008

Recension av H. P. Lovecraft – emot världen, emot livet av Michel Houellebecq (1991), originaltitel H. P. Lovecraft – contre le monde, contre la vie.

H. P. Lovecraft ligger i tiden nu, det kommer en massa nyutgåvor och han diskuteras på tidningarnas kultursidor. Det finns en krass förklaring till det – upphovsmannarätten till hans verk gick just ut, i.o.m. att han dog för 70 år sedan, något som uppmärksammades i den här artikeln i Svenskan. Jag blev sugen på att läsa om lite Lovecraft-böcker, men började med essän av Houellebecq som ganska nyligen har givits ut på svenska.
Den svenska utgåvan (Fischer & Co, inbunden) är något mer än hundra sidor lång, men har en luftig layout och går snabbt att läsa. Det är dels en biografi över Lovecraft, och dels en analys av hans författarskap.
Boken är välskriven, intressant och präglas av intellektuell skärpa och grundlighet. Jag skulle också vilja påstå att Houellebecq argumenterar på ett typiskt franskt sätt – min kanske fördomsfulla erfarenhet är att fransoser gillar att servera tillspetsade argument för att skapa diskussion, medan svenskar snarare föredrar ett mer luddigt ”å ena sidan, å andra sidan”.
En av Houellebecqs huvudteser i boken är att Lovecraft var en riktig praktrasist, och att hans rasism var av avgörande betydelse för hans litteratur – t.om. att den var hans viktigaste inspiration när han skapade cthulhu-myten. Efter att ha sett utdrag ur brev där han beskriver invandrare som ”flottiga chimpanser” eller rentav ”monstruösa och diffusa embryon till pithecanthropus och amöba” är det svårt för mig att säga att Lovecraft minsann inte var rasist. Men när min främsta källa till det är en bok som inte anstränger sig över hövan för att vara nyanserad så väntar jag gärna med att dra några slutsatser om hur pass central rasismen var för HPL.
Houellebecq är dock inte ute efter att döma Lovecraft, han var tydligen en ivrig Lovecraft-läsare i tonåren och man skulle nog kunna kalla skriften en hyllning till en av hans favoritförfattare. Han försvarar och förklarar också Lovecrafts val att koncentrera sig helt på att skapa och beskriva förvåning och fasa, och ignorera så gott som allting annat – inte ens huvudpersonerna är mer än skissartat tecknade i hans verk. Det skrivs förstås också en del om avsaknaden av sex i HPL:s böcker – för att återigen ta upp en av mina fördomar mot fransmän, så blir en av de första frågorna en författare eller filmregissör som inte skildrar sex får från franska journalister just varför han inte har med något sex!
På ett ställe i boken raljerar Houellebecq över andra romanförfattares tendens till att i motsats till Lovecraft vilja beskriva allt – sex, pengar, religion, teknologi, ideologi…
För mig personligen är den sortens romaner (som verkar bli alltmer vanliga nu för tiden) enormt tröttsamma. Men är det inte just sådana romaner som Houellebecq själv skriver? Mina intryck som till största delen baseras på recensioner i DN är att han skriver tjocka romaner som är extrema i sin motsats till Lovecrafts koncentration på ett enda ämne, även om han varkar ha en fäbless för att skriva om just sex, ett ämne som HPL kraftigt avfärdar som ämne för litteratur. Men det var förvisso efter den här essän, som han skrev innan han blev färdig med någon av sina romaner.

Slutsats: En intressant bok där läsningen flöt på bra. Men lita inte på allt i den.